discontent [ˌdɪskənˈtent] (also discontentment [ˌdɪskənˈtentmənt]) n ~ (at/over/with sth) риза емес, қанағаттанбаған, көңілі толмаған, наразы, қыжыл (syn: dissatisfaction) ¨The strikes were a sign of discontent (with poor pay). – Ереуілдер (төмен жалақыға) наразылықтың белгісі. ¨(formal) There are a wide variety of popular discontents which need discussing. – Талқылауды қажет ететін халықтың көңілінде жүрген біршама қыжыл бар.