dissent [dɪˈsent] A.n (formal) 1.келіспеу(шілік), қарсылық, наразылық ¨political/religious dissent – саяси/діни наразылық ¨Voices of dissent began to rise against the established authority in the 1950s and 1960s. – 1950-60 жж қалыптасқан билікке наразылық күшейе түсті. ¨Stability only exists in the country because dissent has been suppressed. – Елдегі тұрақтылық наразылықты тыйғандықтан ғана мүмкін болып отыр. 2. (NAmE) сот наразылығы, келіспеушілігі B.v ~ (from sth) (formal) келіспеу, қарсылық, наразылық білдіру ¨Only two ministers dissented from the official view. – Ресми пікірмен тек екі министр ғана келіспеді.