ensue [ɪnˈsjuː] v (formal) (артынан, нәтижесінде) өрбу, ұласу, жалғасу (syn: follow) ¨Bitter arguments ensued from this misunderstanding. – Бұл түсінбестіктер әкіреңге ұласты. ¨in the ensuing debate – (содан) өрбіген айтыста/дебатта

m 7 412
a 20 213